När vi drack eller drogade var vi ytterst självupptagna. Sedan när vi blir nyktra så får vi höra att vi måste tänka på oss själva, hur går detta ihop? Efter många år som tillfrisknande så kommer dessa tankar fortfarande till mig, att jag känner mig självisk och självupptagen. Skulle jag inte ha kommit längre efter 13 års nykterhet? För mig handlar det idag om ett livstempo där jag vet vad jag vill och inte vill. Vad jag behöver och inte behöver för att må så bra som möjligt. Detta kan av många uppfattas som själviskt men då får det göra det. Jag sätter mitt mående och därigenom min nykterhet främst vilket innebär att jag gör allt för att finnas till för andra. Blir jag full igen så kommer jag inte att finnas till för NÅGON.
I Hopp, Anders
-------------------------------------------------
When we drank or drugged, we were extremely self-centered. Then when we get sober we where told that we must think of ourselves, how does this fit? After many years of recovery, these thoughts somethimes still come to me, that I feel selfish and self-absorbed. I think that I would have made more progress after 13 years of sobriety? For me it's currently about my life-tempo where I know what I want and do not want. What I need and do not need to feel as good as possible. This can be perceived by many as selfish, but then it may do so. I put my prevention of nausea and thus my sobriety mainly so that I will do anything to be there for others. Do I get drunk again so I will not be there for ANYONE.
In Hope, Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar