De anhöriga / The relatives

Många frågar mig, men de anhöriga då, vem tänker på dem? Många tänker på dem, bland annat jag. Har man levt med en aktiv alkoholist under många år så finns det INGET tvivel om att man tagit skada, stor skada. Finns det då någon hjälp att få som anhörig? Visst, det finns massor av hjälp att få om man söker efter den. Medberoendeproblematiken har blivit mer och mer uppmärksammad i samhället, med all rätt. Efter att ha arbetat med anhöriga till alkoholister i många år så är jag benägen att hålla med de som säger att de medberoende behöver MINST lika mycket hjälp som alkoholisterna behöver. De anhöriga har faktiskt samma program att vända sig till som alkoholisterna har och i och med det samma chans att tillfriskna. Men här gäller samma sak som för alkoholisten nämligen att kapitulera inför sin maktlöshet och söka hjälp. Ändå är det så många anhöriga som fortsätter att lida i onödan. Varför? Jag vill be alla som läser detta och känner igen sig att söka hjälp. Hjälpen finns därute för er men ni måste själva söka den.

I Hopp, Anders

------------------------------------------------

Many people ask me, how about the relatives, who think of them? Many think of them, including me. Have you lived with an active alcoholic for many years there is no doubt that you have taken damage, much damage. Is there any help for family member? Sure, there's plenty of help available if you search for it. Co-dependency problem has get more and more attention in the society, and rightly so. After working with families of alcoholics in many years, I am inclined to agree with those who say that the co-dependent needs at least as much help as alcoholics do. The relatives have the same programs as the alcoholics has, and with the same chance of recovery. But here are the same as for the alcoholic that surrendering to their powerlessness and seek help. But many families continue to suffer needlessly. Why? I would ask all who read this and recognize themselves to seek help. Help is out there for you but you must seek it yourselves.

In Hope, Anders